Nu närmar sig sista anmälningsdag för Industridag Östergötland. Den 16:e september stängs anmälningsformuläret, det är alltså hög tid att anmäla dig om du inte redan jort det. Som en ytterligare uppladdning inför den 23 september bjuder vi på ytterligare ett porträtt. Möt Marcus som tog en liten omväg till att bli civilingenjör. En väg som han har stor nytta av i sin nuvarande yrkesroll;
När Marcus Levin gick i nian hade han bara ett framtidsspår. Han ville göra praktiska saker som att svetsa. Att han senare skulle bli civilingenjör, bygga två egna bilar – varav en kan ta sig 288 kilometer på en liter bränsle – var ingenting han hade planerat.
Marcus Levin är inne på sin sjunde vecka som fast anställd på Toyota BT Handling i Mjölby. Han utför hållfastighetsprover på de mekaniska delarna i alla truckar. Det är hans jobb att se till så att produkterna gör vad de ska och ingenting annat, och att truckarna och Toyota lever upp till de höga förväntningarna.
”När jag skulle söka till gymnasiet valde jag bara industriprogrammet. Med mina höga betyg tyckte syon att det var ett misstag, men det var vad jag ville. Jag ville göra någonting praktiskt. Nu i efterhand är jag glad att jag valde just det. Jag hade aldrig fått samma praktiska kunskap eller lärt mig hur man tillverkar saker om jag hade gått teknisk linje eller natur.”
Marcus är 26 år men har en självsäkerhet och ödmjukhet som gör att han verkar betydligt äldre.
Han berättar hur det efter gymnasiet blev ett hopp från det praktiska till det mer teoretiska och viljan att konstruera saker själv. Han läste ett tekniskt basår i Luleå. Det gav honom en garanterad plats på civilingenjörsutbildningen med inriktningen maskinkonstruktion.
”Det som driver mig är att försöka pressa mig själv för att se hur bra jag kan göra saker. Jag vill göra saker utöver det vanliga. Det var väl därför som jag och en kompis valde ett helt annat projektarbete än att svetsa en ljusstake i slutet av gymnasiet.”
Projektet blev att bygga en sportbil på hundra timmar. En egen sportbil, från grunden. Han erkänner att det var många som ansåg att de hade tagit sig vatten över huvudet. Själv beskriver han projektet som lärorikt. Bilen slutade halvfärdig, men det var mindre viktigt. Han hade lärt sig att projektleda, läsa ritningar och hitta sponsorer som kunde betala för allt material.
”Jag ville ta språnget och verkligen göra någonting stort. Att kolla hur mycket jag kunde göra själv. Det var där någonstans jag kände att jag ville bli mer som en ingenjör.”
Han säger att projektarbetet var en rejäl satsning som kunde ha gått hur som helst. Då visste han inte att han under civilingenjörsutbildningen några år senare skulle lägga tio gånger så mycket tid på att bygga ytterligare en bil. Marcus och åtta andra studenter ägnade tusen timmar var åt att bygga en egen bil från grunden.
”Projektet var en sökbar kurs som gick parallellt med de vanliga studierna, men vi la väldigt mycket mer tid än vad kursen krävde. Klockan åtta på morgonen var vi på skolan och sedan kom vi hem från verkstaden vid ett eller två på natten. Vi jobbade även på helgerna med bilen. Den skulle bli så bra det bara gick.”
Bilen de skapade, Baldos III, blev nästan perfekt. De tävlade med den i Shell Eco-marathon, där utmaningen är att köra så långt som möjligt på energin motsvarande en liter bensin. Baldos III tog sig 288 kilometer och gav dem en andraplats i etanolklassen. Från ingenting hade de nio studenterna lyckats skapa en av Europas mest bränsleeffektiva bilar och vunnit 2 300 euro.
”Det bästa tipset jag kan ge någon annan är att göra det man tycker är kul och intressant. Då kan man gå hur långt som helst. Kör på det du själv känner för. Lyssna till magkänslan. Du kan alltid ändra dig senare och plugga någonting annat istället.”